Under ett flertal gånger under året som gått har jag stött på kommentaren: Vilken bra sits, vart köper man den? 

 Min första foderponny, Rosita! Delades med Jennifer Folin.

Det har fått mig att tänka lite på just det, vart köper man den där sitsen? Och vad betalar man?
Svaret är enklare än vad många tror, träningstimmar i sadeln. När man rider för tränare, när man tränar själv, när man rider ut i skogen. Ja, all ridning ger dig möjlighet till att utveckla din sits men Du måste välja att jobba med den för att den ska bli bättre.

 Så vad betalar man då för den där sitsen? Den där sitsen som när man rider ser det ut som att man bara sitter rakt upp och ned?  Pengar, tid och hårt arbete. Med hårt arbete kan det även räknas in blod, svett och tårar. Jag själv har många gånger fått skavsår på knäna där blodet lämnat spår på sadlekåpan som bevis för mitt kämpande. En kombination av illa sittande ridbyxor och kanske inte de bästa sadlarna har visat sig vara problemet som behövde lösas för att inget mer blod skulle behöva spillas. Men blod har spillts.
Svett, den kommer man inte ifrån! Det kommer att svettas.  Tårar kan man fråga sig om det verkligen är nödvändigt? Det kanske beror lite på hur man är som person men jag har nog suttit med tårfyllda ögon ett antal gånger under mina ungdomsår.  Man jobbar hårt, ibland känns allt förgäves och hopplöst. Då är det skönt att gråta lite.

Timmarna i sadeln där man aktivt tänker på hur man sitter är det som gör skillnaden. Alla har vi våra svagare punkter i sitsen. Framåtlutad, armarna ut, benen för långt fram, hälen uppdragen, man kanske sitter lite snett åt något håll, händerna för breda eller för långt upp. Det finns så mycket som man kan jobba med för att uppnå perfektion.  När jag var yngre satt jag alltid lite framåtlutad, lite hukad så man blir svag och dragig i handen istället för att rida med sitsen. Det är något som jag tränat aktivt med under många år, och efter jag vet inte hur många timmar i sadel med tränares ögon som noggrant påpekat ”sträck på dig” ett antal gånger per lektion kan jag nu känna att det inte är något jag gör längre. Jag har hittat styrkan i magen och en lätthet i handen.
Men vad kommer då? Jo nästa olat! Jag hade ett kort rid uppehåll där jag inte tränade för någon utan bara motionsred lite. Kom tillbaka och började träna igen, ”Vad gör du med armbågarna där ute?”
Så kom nästa grej, bara att jobba vidare med sitsen! Armarna intill, händerna ner!

Jag har ridit så många år, tränat och tävlat på nationell nivå men jag tänker nästan varje dag på hur jag sitter. Har jag en korrekt handställning? Är ryggen längre än magen? Frågor man kan behöva ställa sig själv flera gånger under ett ridpass. Det finns alltid något man kan jobba vidare med för att få en bättre sits.

Så, vägen till den perfekta sitsen börjar med att man bestämmer sig för att finna den.  Sedan är det upp till dig själv att aktivt söka och förbättra just dina brister i sitsen.
Det fåniga är att frågan – Vart köper jag din sits? Har kommit i samband med att personen som frågat är på träning där jag står med hästen, och min tanke då är – Det är precis det du gör. Du väljer att aktivt träna med din häst.
Ridning är inte lätt, vägen till framgång är inte spikrak. Men vad skulle det roliga med ridningen vara om det inte var svårt?