Vad har du för tankar om OS, säsongsplaneringen och Richelle. Just nu är du   sjua i Sverige och det finns lediga platser i OS–laget? – (tystnad). Jag vet inte riktigt, jag vet inte om jag ens ingår i ledningens   planer för OS. Är det så att jag aldrig kan bli aktuell så vet jag inte. Men   skulle jag få frågan så kommer jag att rida.

OS är inte något nytt. Du debuterade redan 1972 med hopphästen(!) Ajax. – Vi tog brons i lag och sen blev jag sexa individuellt. Att jag gjorde det på   en häst som alla andra trodde var en hopphäst är nog det jag minns mest av   hela mästerskapet. Sen var det dramatiskt också med attacken mot israelerna.   Ett tag talades det om att OS skulle avbrytas, men tillslut blev det en dags   uppehåll så vi fick vänta en dag extra med att tävla.

Du har tävlat i fyra OS, men det kunde väl ha varit fler? – Jag skulle ha varit med 1980 i Moskva, men då bojkottade Sverige spelen   [orsaken var Sovjetunions inmarsch i Afghanistan]. Sen fick jag inte riktigt   chansen till OS i Barcelona. Jag hade köpt Tolstoy av Flyinge, men han   skulle lämna spermier i ett halvår så vi fick aldrig chansen att förbereda   oss på rätt sätt. Annars hade jag haft en stor chans att få rida i Barcelona   också. I Montreal var jag på plats, men då dog Ajax när vi var på plats och   i Sydney var jag på plats med Bobby men han blev plötsligt halt.

Efter en period där Ulla Håkanson inte varit lika framgångsrik är hon nu het   igen. Orsaken heter Richelle. – Det är ett sto som jag köpt från Tyskland. Jag var egentligen på besök i   Tyskland hos Susanne Rüben som är en god vän. Hon fick höra att jag letade   en ny häst och visade mig på Richelle. Min första tanke var nej, eftersom   det var ett sto. Men jag åkte ner en extra gång och red ett par dagar och   det blev affär.

Varför är du så negativ till ston? – Jag har inte trott på det, kanske för att de skulle vara lika envisa som jag.

Var det en dyr häst? – Inga bra hästar är billiga, men hon var värd pengarna.

Nu utbildar du Richelle, som är en rejäl kvinna med 170 centimeter över   manken, enligt dina egna metoder. Kan du utveckla? – Jag rider väldigt, väldigt mycket utomhus. Egentligen är jag bara inomhus   när det är för halkigt ute. Jag rider gärna i naturen, tränar piaff och   passage på lite ojämnt underlag. Jag rider gärna i en dunge och där har jag   lagt till lite hinder för att tvinga hästarna att lyfta på fötterna. Då blir   de mjukare och mer elastiska. Jag tror också att de blir mer hållbara på det   sättet. Jag hoppar lite studshinder. Richelle får också regelbundet långa   galoppturer, hon har en tendens att bli lite överenergisk. Ett par timmar i   hagen gillar hon.

Har du hjälp att träna henne? – Nej, det är bara jag som ridit henne sedan hon kom till mig. Skulle jag vara   borta [Ulla åker på semester den 2 januari varje år] tar min man Arne hand   om henne och tömkör. Men han har aldrig ridit henne, trots att jag erbjudit   honom. Jag vet egentligen inte varför.

Du håller hästarna i form. Hur klarar du själv av fysiken? – Jag har ett litet gymnastikprogram jag kör varje morgon. Sen cyklar jag en   tur med Etzy varje dag [hon tar fram den gulblå cykeln hon fick i present   och visar upp]. Lite stavgång och någon gång händer det att jag joggar.

Är inte din kropp sliten efter 70 år på hästryggen? – Nja. Jag har diskbråck, så ryggen är inte helt bra. [hon sitter av väldigt   långsamt efter varje ridtur för att på ett naturligt sätt sträcka ut   ryggen]. Jag har haft en stroke, en TIA (lindrig stroke). Men det syns nog   inte. Enda gången jag har haft en hjärnskakning var när jag cyklade med två   hundar, en på varje sida. En kanin sprang upp och hundarna drog omkull mig.   Grannen hittade mig liggande på vägen och jag fick åka ambulans här­ifrån.

Du har varit med om mycket, men ger också tillbaka till sporten med hjälp   av Dressyrringen, där du är ordförande, och Ajax stipendiet på 200 000   kronor. – Du blir inte rik på dressyr och det är dyrt att tävla. Dressyrringen ger i   år ut 120 000 kronor i tränings- och boxbidrag. Ajaxstipendiet är för att   uppmuntra unga talanger och ge dem hjälp på vägen.

Inför det här besöket talade jag med ett par olika personer om dig. Vad   tror du att dom sa? – Hmm, att jag var rak och sa vad jag tyckte?

Rak, skinn på näsan, säger vad hon tycker, ekonomisk... – Ekonomisk? Var det Brink [före detta landslagsryttaren Jan Brink] som sa   det? Ja, jag är nog ekonomisk, men inte snål. Det är skillnad. Jag har   alltid sagt vad jag tycker och uppmanat de i min närhet att göra samma sak.

Så rakt på sak, då? Du har bara en tävlingshäst. Letar du någon ny för att   fortsätta karriären med? – Nej, inte just nu. Richelle är bara tolv år så jag hoppas hon är med ett bra   tag till. Hon är dessutom under utveckling och blir bara bättre.

Inga unghästar heller? – Nej, det går inte. Om jag skulle börja med en unghäst nu så är jag hundra år   innan den är på topp.

På tal om hundra år: Jag vet att en av dina favoritböcker är ”100-åringen   som klev ut genom fönstret och försvann”. Ska du kliva ut genom fönstret och   försvinna när du fyller 100? – Du, det har jag inte funderat på ännu.