Nu ökar ju såklart risken för skador osv markant för varje häst vi har (vilket är väldans många) MEN hur kan det vara så mycket hela tiden - när vänder vinden på riktigt? För just nu känns det ganska tungt och ovärt att slita som vi gör när så mycket går emot oss. Hästar och landet är helt underbart men lyckan är kortvarig och smällen därefter numera mer nedåtdragande än vad lyckan piggar upp.

Sår i all ära - ge mig sår - inte lymfangitben utan direkt orsak, som inte hjälper med olika sorters behandlingar. Ett fantastiskt fint och efterlängtat föl - även den numera tjockbent och i natt har han även flått hela undersidan av sin hals på krubban i boxen. Måste ha kliat sig på något vis och sedan blev det väldigt fel :/ han har nämnligen lite kläda i pälsen. Fia har extrem otur med sina hoppehästar - Pommes går visserligen sjukt fint nu men vem vågar tro att man kan få glädjas längre stunder.

 

Högst upp på min önskelista just nu:

1. Friska hästar!

2. Arbetskraft (Det känns att vi är två man kort) :/

3. Ordning och reda

 

Nog på klagosång - vem orkar lyssna på sånt!

Igår hade vi finbesök i stallet, Jenny som red hos oss under sina ungdomsår - en i "järngänget" på den tiden det begav sig. Alltså när även jag var ungdom, Jenny är ett år äldre än mig, de var ett stort tjejgäng på typ 6st eller var ni fler? Som hängde i stallet för jämnan och de CYKLADE iprincip alltid, tror Jenny har rekordtiden också? :P Hon fick även ta vår fina skolponny Cally när det blev dags för pension och där hade Cally kanonfina sista år. 

Nu hoppas vi på återfall in i hästvärlden - vem klarar sig utan dessa djur längre stunder!

 

Idag har jag hjälpt Oda med hennes nya häst - superfin och finare kommer hon att bli med lite trimning! Jag var ju sugen på att ta den själv till verksamheten om inte hon köpte den. 

Imorgon blir det träning på Segersta, länge sedan sist nu :( men tiden räcker verklien inte till och det känns inte bara kul att åka iväg alla de timmar som går åt när man har en lång "to do list" hemma..