Dåligt med uppdatering.....ibland så hinns det ej med. Sitter här vid datorn och TV:n kopplar av efter en hektisk helg.

Begravning i fredags av en kär gammal vän. En riktig förebild och en stor idol. Gick alltid sin egen väg och som prästen sa när hon bestämt något då blev det så!

Fött upp en oändlig massa hästar och haft en oändligt massa avelshingstar. En mästare på det mesta....på minnes stunden efteråt så spelades det upp en intervju från radion. Där reportern frågade henne vad som driver en att slita så med hästuppfödning. Agnetas svar: En sjukdom -hästar! Hon har ju även smittat mig genom åren då många hästar kommit från henne.

Arro Bell är ju hennes uppfödning och även Simslabim som vi ägt i många år.

Den sista Bella Calima som står här i stallet.

Alltid kunde man ringa om man behövde råd bla vid besvärliga fölningar, betäckningar osv.

Tack vare henne lyckades vi rädda en fölunge då det gick snett vid fölningen. Hade vi lyssnat på veterinären hade den ej överlevt.

Vår fina Miss Brisad krystade ut alla tarmarna och vi lyckades rädda fölet genom att skjuta stoet och skära ut fölet. Många år har gått sedan dess men ett starkt minne. Vid avlivning av häst så avblodar man hästen vilket veterinären ville göra men hade vi gått med på det hade vi ju även tömt fölet på blod som låg kvar i magen.

Ganska vanligt att kor krystar ut tarmarna och då kan man stoppa in dem igen vilket jag visste så jag hämtade rena lakan men en häst går det inte att göra det med de är så infektionskänsliga och omöjligt.

Jag lyckades mjölka ur nästan 1 liter  råmjölk som fölen ej klarar sig utan. Det var ett hårt slit de ska ju ha mat varannan timme så snacka om att vi var trötta den våren...och sommaren vi matade honom i 5 månader

Madde o Sofia var ju riktigt små då så det är många år sedan.

När man föder upp en häst utan mamma så måste man se till att den blir en häst!!

Jag lovar det var hemskt - vi fick låna ett sto av Agneta som ej gav fölungen mat men tog hand om den ändå så att den präglades av en häst och skyddade den i flocken som sin egen. Vet föl som blivit farliga då människan blivit mamma åt fölet.

De växer fort och det kan lätt gå tokigt om de präglas på människan. En sak jag fick göra var att vart efter fölet växte så såg jag till att så många olika människor som möjligt gav honom mat och att så fort han ätit så jaga bort honom så att han ej såg mig som mamma. Det var tufft!

Tack för alla åren! Sov gott en riktig häst tjej hamnar nog i Trapalanda.....

God natt

Ann