Lättnad och besvikelse..

Sanningen är tydligen att jag är och kommer förbli sned - jag har kämpat som en gnu sedan tonåren med min sits. Min högra axel är alltid lägre, på den tiden i tonåren då jag hade manchester-ridbyxor var dessa mycketsnedslitna efter många timmar i sadeln.

Vet ej hur det skulle se ut om jag hade sådana nu - troligtvis (förhoppningsvis) inte lika mycket då jag ändå fått till det bättre nu.

 

Jag har haft ont ivskuldror (framförallt vänster sida) och nacke i drygt 2,5 veckor. Det har v arit konstant och mer eller mindre ont hela tiden, har varit jobbigt att rida ut med grupper då man måste hålla koll bakåt HELA tiden - inte så lätt när man knappt kan vrida huvudet. Dålig sömn har det också blivit..

Igår kände jag att det ändå fick vara nog - jagade sjukgymnaster som hade månadslånga väntetider :/ Jippi!

Fick rådet av en av dessa att kontakta en naprapat/kiropraktor då dessa oftast har kortare väntetid.

 

Fick tag på en i Eskilstuna som hade en avbokning samma kväll = LYCKA!

Väl där hann jag knappt lägga mig på britsen innan han tröck ett finger mellan skuldrorna och sa det här gör ont va? Mhmm det kan man säga..

Han förklarade och visade - Skolios ett begrepp jag hört men inte egentligen haft någon större koll på innebörden. Jag har tydligen en lätt skolios i ryggen, dvs ryggraden är inte rak. Så jag kan jobba och kä'mpa bäst ja vill med att få upp v. axel osv det kommer inte att göra någon större skillnad.

Skönt på ett sätt - att acceptera att det är på ett visst sätt.

Kvällen spenderades sedan med att kolla upp detta lite närmre samt att göra bedömningar av de två flitiga prsktikanter vi haft under två veckor ifrån Realgymnasiet i Borås.

Idag åker tjejerna hem igen, blir tomt utan dem.. Tänkt vad fort man vänjer sig vid att vara lite fler och att ha extra hjälp. För dessa praktikanter har verkligen varit till hjälp och underlättat/snabbat på mycket av arbetet.

 

Nu måste jag åka till stallet!

 

Kram Madde