Godmorgon.. Vaknade strax innan 7 o kunde sen inte somna om :S

Tänkte försöka berätta lite om min uppväxt & de ponnyer och hästar som kommit och gått under min tid i sadeln, ska försöka vara lite kortfattad annars blir väl detta inlägget som en halv roman :P

Det började redan när jag var 2år, hade nog inte ens fyllt tror jag, då införskaffades den första ponnyn.. Ceasar hette han & var en svart/vit skäckig shettlandsponny, shettisar är egentligen inte alls några bra "barnponnys" men vad jag kmr ihåg så var han en ganska trevlig ponny för att vara shettis.. Det var alltså på honom jag tog de första stegen på hästryggen & det var även med hans hjälp jag många gånger försökte skrämma livet ur min stackars lillasyster när hon sen kunde sitta på en häst själv.. Gav ponnyn en dask på baken så han travade iväg vilket naturligtvis ledde till en gallskrikande storgråtande syster.. men kan inte ha varit så farligt eftersom hon rider än!
Tyvärr har jag ingen bild på Ceasar men ska försöka komma ihåg att ta en bild på något gammalt kort när jag kmr ut till stallet sen.. Jag tror att Ceasar levde, han var ganska gammal när han kom, tills jag var ca 8år kanske..

Efter Ceasar följde en rad med eller mindre lämpliga ponnys, minns inte exakta ordningen, men tror att Polly var den första.. Hon har en B-ponny som första gången jag satt på henne slog upp huvudet så jag fick näsblod, sen ville jag inte rida henne något mer ungefär.. har lite söta hoppbilder på henne som jag kan lägga in när jag fotat dem.. Polly var inte så snäll alltid utan bet en del barn och även vuxna tror jag så det slutade med att hon fick flytta ut till en familj som just köpt en stor gård mer kor där hon trivdes mycket bättre sen..

Lojsta Rustan var ett svart litet russ med mycket hyss för sig, mamma tycke väl inte att han var nån bra häst men det var jag som provred och jag ville ha honom så då vart det så.  Låter nu som att jag var bortskämd och fick den ponny jag pekade på, men jag var väldigt rädd när jag var 9-10år så mamma ville ju gärna att jag skulle rida därför vart det den där ponnyn även fast hon inte gillade den, jag tycket såklart inte om honom så länge till han gillade att dra ner huvudet så man åkte kana över halsen osv..

Det vart även en del ponnys som vi lånade, vi hade inte pengar till att köpa någon tjusig välutbildad ponny, en brun som kastade av mig varenda gång vi passerade stenarna på ridbanan & en annan skimmel som hade eld i baken för jämnan och sprang mycket fort..

Det var sen han kom in i mitt liv.. Armstrong!!! Sagohästen :)
Jag var väl jätterädd för de flesta hästar vid det här laget då mamma hittade honom, vi tog med transport och åkte och provred.. Han stod ganska långt bort så vi möttes upp i ett ridhus nån stanns.. Han var en drömponny, gjorde allt jag bad om när jag skumpade runt i det där ridhuset.. Tror att han gnäggade ganska mycket också.. Han hade lååång man och var kritvit, sen minns jag inte om han var 20 eller 21år gammal!!! Många skulle aldrig köpa en så gammal ponny men han var det bästa som hänt mig, mamma har sagt någon gång att hade hon inte köpt "Amsen" så hade jag kanske inte ridit idag.. 5-6 lyckliga år fick jag med honom och han lärde mig allt!
När vi kom hem med honom och mamma läste igenom de papper som följde med så hittade hon ett besiktningsprotokoll, vet inte hur nytt det var, där han var halt på iprincip alla benen och ganska mycket halt dessutom.. Vad jag minns så var han inte halt en endaste gång uder tiden jag hade honom och min absolut första dressyrtävling på bortaplan gjorde jag på honom, en träningstävling på SRK, jag tror en blågul rosett följde med hem..
jag gjorde även min första regionala start på honom mitt första meeting i Mantorp en LB:1 som vi vann!!! finns bilder ifrån prisutdelingen i kafeterian.. Vi gick även till A-final den helgen och han var så fin och gick i spanskt skritt på framridningen för att hann var så laddad.. tror han var 23 då..
Armstrong väldens bästa ponny!

Under de sista åren med Amsen så hade jag även en låneponny Forever Love "Flisan". Hon var verkligen en dressyrponny av internationell klass, var och provade henne nere i skåne hos uppfödaren som ville låna ut henne till en duktig dressyrryttare, och hon tyckte jag red henne bra så då fick vi låna henne.. En fantastisk möjlighet! Tyvärr fungerade hon inte helt ok, och vi tror att det kan varit så att hon inte var helt frisk för rätt som det var så kunde hon dra som en idiot och hoppa oxrar åt fel håll och allt möjligt.. Hennes mest meriterade syster Favourite Love "Freddy" har gått flera EM och SM med olika ryttare, och enligt en familj som haft "Freddy" så hade våran "Flisan" ännu bättre kvaliteer..

Vår flisan och till höger "freddy" tillsammans med Hanna Widen.. Flisan ser idag ut som sin syster, har fått en bild på henne i mobilen, hon står nänligen inte så långt ifrån Christina nere i skåne :P

En annan ponny jag red under samma period var Moonbeam, en supersnygg brun D-ponny som tävlat mycket internationellt, tror han kom ifrån Danmark från början.. Jag fick iaf möjligheten att rida honom tack vare Lillemor Wallde som ägde honom, hon köpte honom till sina döttrar, som tävlade lag SM på honom bland annat. Hennes döttrar tappade intresset och hon tyckte att det var så himmla kul med ponnytävlingar så jag fick rida och tävla honom.. Han var dock en mycket speciell ponny och man fick sällan till det på tävling, han började sen hitta på konstigheter även hemma i ridhuset så vi funderade på om det kunde vara något problem med honom att han hade ont eller så..
Moonbeam på meeting på Vikbolandet..

Han var super söt, spec öronen :P Han hade dock mycket stora utåtstående ögon så han vart lite halvmobbad för det.. Vad jag vet så är han tillbaks i Danmark.

Får självklart inte glömma vår fina Cally som jag också tävlade ganska mycket på.. men henne känner ju alla till!

Sen började jag rida stor häst mycket tidigt & tror jag tävlade stor häst första gången när jag var 13 ungefär..
Aminov, dålig bild men enda jag hade denna är tagen när mamma tävlade. En häst med mycket (!) nerv och stor skumpig trav, det var en tjej som jobbade hos oss som hade honom och sen köpte morfar honom av henne.. Tävalde upp till LA:5 på honom
Kabyl, en arab, var först inackorderad hos oss innan mormor sen köpte honom.. Tävlade till och med LA på honom, han gick även på ridskolan och vi tog bort honom för ca 3-4år sedan pga hälta.

Bästa hästen Anirco!! tyvärr hade jag ingen bättre bild att visa.. Mamma köpte honom till sig för att tävla dressyr på och hon tävlade MSVb på honom.. Sen fick även jag rida honom och han har lärt mig massor, han gjorde alla rörelser upp till GP men hade ingen strålande gång så han var perfekt att verkligen lära sig rida stor häst på.. Kvalade faktiskt honom till JSM samtidigt som Arrobell 2006 men valde att inte ta med honom. Anirco hade mycket känsliga hovar och han var inte helt ok i sina ben så tillsut fick vi ta bort honom för ca 3år sedan..

Älskade Helios- min solgud! Vi födde upp honom själva.. och jag fick ta över honom när han var 4år, han har lärt mig enormt mycket om unghästridning och jag tog honom ända upp till MsvB innan vi sålde honom förra året då han var 9år..

Så till vår guldstjärna Arrobell! han har givit mig otroligt mycket då han varit en perfekt läromästare och alldeles lagom juniorhäst.. Han har givit mig de allra största framgångarna - Seger på Strömsholmstävlingarna 2006, A-final på JSM 2006, final i YR - Krafftcup finalen på Elittävlingen på Djursholm 2007.. Plus massa andra fina placeringar :)
Han är nu 19år gammal och piggare än någonsin!

Vad jag vill säga med detta är att det krävs enormt många timmar i sadeln innan man blir duktig - "alla kan lära sig att rida en häst men alla kan inte lära sig att rida en häst bra".
Jag red absolut som mest när jag gick i högstadiet, jag hade ett litet häfte som jag har kvar någonstans än idag där jag skrev vilka jag red varje dag.. jag red då i genomsnitt 4 hästar om dagen, och jag gick ju i skolan så jag red på em/kväll och hade jag sovmorgon så red jag på morgonen..Självklart vart skolan lidande men jag har ändå lyckats ta mig igenom skolan utan IG i slutbetyget.
När jag red så hade jag iprincip ALLTID någon som tittade på mig, jag red ofta med på mammas lektioner varje kväll.
Det går inte att rida runt själv på banan och kanske nån gång i veckan eller ännu mindre ändå ta en lektion! Inte om man vill någonvart med sin häst och sin ridning, det handlar om hårt hårt jobb, mycket blod svett & tårar, och det är inte ens säkert att man når sitt mål ändå. Man har absolut större chanser än om man inte kämpar något alls!

Visst kan man "köpa" sig framgång, men ofta håller det inte i längden och man tröttnar snabbt på att aldrig behöva kämpa för att få det man vill.