Nu har man kört för hårt igen. Då säger kroppen i från speciellt om man har gamla skador. Vilket jag har gott om efter alla år med hästarna. Man har lärt sig den hårda vägen kan man säga flera spark skador, klämskador, trampskador men det jag lider mest av är min nack skada som ju faktiskt jag lärt mig leva med och även gjort mig bättre då ridningen stärker upp och gör kroppen starkare.

En annan sak är ju att man lärt sig se riskerna innan det händer vilket man ibland får skit för när en del tycker att man tänker för mycket på säkerhet och lägger sig i när man ser direkt farlig ´hantering av hästar.

 

Faktiskt konstigt att inte fler olyckor händer ändå.

Däremot tål den ju inte hur mycket som helst och jag har en förmåga att pressa mig lite till och lite till. Det har väl med ens personlighet att göra : Att man brinner för något helt enkelt, jag lever ju faktiskt min dröm fast det är ett tufft liv med långa arbetsdagar och många arbetsdagar.

Man kan säga att min nacke styr mig och talar om när jag måste lugna mig.

Idag höll min planering på att spricka helt men till min lycka så har jag bästa Jossan till hjälp så jag hann med de hästar som skulle tränas före lunch.

Lång dag imorgon då jag ska vara på Södertälje ridskola 8.30..

Sovdags

Ann