Calima gick kanon för Erik idag, så himla go och fin häst. Hoppar dessutom riktigt bra - som en liten katt och hon tycker det är så kul. Hoppas vi kan hitta ett hem/ryttare där hon kan få tas fram och visa sina talanger för det är en fin häst.

Hera gick mycket bättre idag än förra gången, iaf i själva sprången. Hoppade många fina språng men var idag rätt svår mellan hinderna, sjukt taggad vilket är kul. Hon går verkligen från klarhet till klarhet även hon.

 

Magic som syrran nu tagit över i sommar gick också mycket bra - och grunden det har ingen mindre än jag själv gjort. "- Du har gjort ett bra jobb Madde" sa Erik idag :D Mäkta stolt över dessa fina hästar och deras utveckling!

Mamma påpekade/frågade också efter sista passet att ".. det här trodde du väl inte för några år sedan?" Ni som känner mig eller följt bloggen länge vet ju att jag egentligen är smått hopprädd - åtminstonde när det börjar bli lite högre hinder. Jag känner mig dock säkrare och säkrare - även när jag sitter på hästar som jag egentligen inte kanske känner mig helt 100 eller "säker" på.

Min förra trotjänare Helios tvekade jag inte en sekund att styra på 130 och nått skutt har vi nog till och med tagit på 140cm. Hoppning är också en färskvara och man behöver hoppa ofta, så det är kul med Calima som ändå är "hoppinriktad" och på så vis hoppa mer då jag försöker få in två pass med bommar/hinder varje vecka med henne. Det utvecklar inte bara henne utan även mig själv!

 

Finns det något roligare än att följa hästen från början? Självklart är det kul att ha en häst att göra svåra rörelser på eller kanske hoppa höga hinder (om man nu gillar sånt ;P ) men att göra den resan som jag nu gjort men en ganska stor skara hästar är helt fantastikt kul.

Jag minns såväl de första "ridturerna" på Hera som 2,5år på senhösten - då tänker man alltid att resan är lång och hur ska detta gå men vips så har åren gått och Hera är numera en välriden och på alla vis trevlig individ som även hunnit med att briljera som tävlingshäst.

 

Visserligen kan man ju säga att jag gjort "hela resan" med Rangun också då han iprincip bara/knappt var inriden då vi köpte honom som 5-åring. Men Hera och hennes syskon, mamma osv är ju födda hos oss på Ekelund och det ger ytterligare en lycko-känsla!

 

Nu blir det middag och sedan PLUGG!! Snart examen :/

 

Kram Madde