19 februari idag och vilken dag.

Allt har gått i ett och mycket hade lätt gått åt "pipsvängen".

Själv är jag slut i rutan. Började dagen med vår kurs med mammor och barn från Vällingby. Mammorna red en grupp och barnen i en.

Sofia var iväg och tävlade i Södertälje på Mickis och Seamie. Båda skötte sig bra och Mickis fick en rosett!

Madde kom och fixade lunchen och när mina lektioner var slut så var det dags för möte med distriktsstyrelsen i Sörmland.

De var snälla och åkte hit så att jag hann vara med på mötet!

Eftermiddagspassen tog Madde och Sofia hand om eftersom jag var upptagen i mötet.

När det var klart fick jag ta över avslutnings fikat med vår kurs. Där satt man i godan ro i cafeterian när Madde ringer helt hysteriskt hinner få ur sig Millet sitter fast i fårstaketet det är bråttom.

Springer som en tok upp i huset efter bil nycklar hittar inga får tag i Maddes.

Rusar till bilen Sofia kommer i full fart på sin Pommes vi ser Millet komma springande men vet ju inte hur det gått för Madde kör som en tok mot svedet.

Lyckan att se Madde komma gående med en skitig sadel och själv full av lera är obeskrivlig.

Madde hade åkt av - Millet såg ej fårstaketet med 4 ståltrådar fastnar i det med sadeln och även huvet med tränset. Trådarna har även bränt insidan av ena hasen.

Han har sår över allt och brännskador lite överallt. Musklerna på överarmarna har fått stryk också.

Vi hoppas verkligen att detta kommer läka bra men ikväll efter mina kvälls lektioner och Madde kom ut i ridhuset för att promenera en stund så kändes det som att han fått ett extra liv.

Man märker verkligen på honom att han också är medveten om det.

Tänk vad fort allt kan förändras. Just nu är jag ändå glad och hoppas att han snart är ok igen.

Kan nu förstå alla som jag tycker är "hönsiga" med värdefulla hästar när de ej får leva häst liv och knappt vågar rida ut.

Vi har inte råd att ha livförsäkring på våra hästar och i dags läget är Millet vår absolut värdefullaste häst! Men det är först och främst även en familjemedlem och ett levande djur.

Veterinärförsäkring har vi förstås på alla hästar men det är omöjligt att ha livförsäkring idagsläget.

 

På ett sätt så tycker jag att hästarna blir än mer uppmärksamma ju högre upp i utbildningen de kommer och att det är en svår balansgång. Millet har alltid varit alert men inser att man skulle träna dem mer som western hästar där de tränas att klara av att sitta fast. En vanlig häst får oftast panik och ser till att den kommer loss även om det kostar dem livet.

Jag själv och även resten av familjen har haft tillräckligt av adrenalin denna dag!

Försöker att vända det till att idag var turen på vår sida om det nu visar sig att det bara är ytliga skador. Madde har precis gått ut igen för att leda honom en stund och kyla.

Nu är det bara att hålla tummarna.

Ann