En olycka är lätt hänt i hästvärlden. I morse så trotsade vi kylan och gav oss ut på en härlig uteritt. Jag på Demeter och Jossan på Melete och Madde på Bad boy.

Det var bra underlag så vi travade en del. Eftersom underlaget kändes ok tog vi en lite längre runda en tänkt från början för jag har ingen lust att sitta och skritta i kylan.

När vi var i Hista skogen och skulle trava igen på en skogsväg så hörde jag något bakom mig stannade direkt och där låg Melete pladask på sidan helt lugn med Jossans ben under.

Som tur var kunde Jossan ta sig loss direkt och smackade upp henne. Då reste hon sig och såg helt obekymrad ut inte ens omskakad.

Tur i oturen så verkar ingen ha blivit skadad antar att Jossan kanske känner en del imorgon.

Så sedan blev det ju skritt kan man säga vilket betydde att det tog sin lilla tid trots allt så när vi kom tillbaks var jag milt sagt stelfrusen.

Jag vägrar att rida med termobyxor då jag känner mig klumpig och obalanserad - kanske pga att jag åkte av snälla Uranos en vinter när jag såg ut som en michellingubbe.

Det var bara att sätta på sig ett lager till när man kom hem och ställa sig i ridhuset för lektion då det glada gänget från Edeby var här igen.