Denna dagen ett liv.....idag har lusten till arbete varit obefintlig. Igår förlorade vi hastigt vår fantastiska "Ture".

En riktig kämpe som lärt många att rida genom åren. Världens snällaste dessutom.

Igår insåg jag igen varför jag valt detta liv- jag älskar hästar. Men baksidan är tuff med hårt arbete och tuffa beslut att ta och man måste ta ansvar för sina hästar ända till slutet.

 

Våra lektionshästar är våra arbetskamrater och igår blev det en mindre.

 

Enligt veterinär så måste det hänt något som gjorde att han föll så tokigt under ute ritt med rid gruppen igår. Han saknade helt förmåga att resa sig då frambenen ej lydde honom. Han föll i skritt med huvudet under kroppen.

Vi försökte länge att hjälpa honom men även Jocke höll på att skada sig då han föll över hans ben. Beslutet till slut att inget fanns mer att göra togs i samråd med vår veterinär och kändes som det ända rätta.

 

Ett stort tack till alla som hjälpte oss igår kväll!

Otroligt tacksamma över våra grannar Anna -Karin o Johanne som hjälpte till på platsen i skogen och min fantastiska pappa o bror som var med oss alla i familjen o Jossan i skogen.

Vår  fantastiska ordf Carina som tog hand om allt i stallet. Pratade med elever släppte ut hästar och matade alla hästar.

Vad hade vi gjort utan er!!

 

Tack Ture för alla åren du gett oss. Idag har huvudet varit fullt med minnen från episoder som tex en kurselev som har honom så kär så tårarna rann i våras när Madde red Ture på en clinic vi hade. Han var så vacker!

 

Ann