Never ending story..

Publicerat: 2013-10-12 Kl: 21:39:16 | I kategori: Allmänt

2013 alltså.. Det måste gå till historien som det sämsta året någonsin.. Jag är inte skrockfull eller så (13) men nått riktigt vajsing är det ju..
Nu står ja med ännu en dålig häst :/ och inte så lite heller.. Stackarn kan ju knappt röra sig och har riktigt hög feber.. Efter rådgörande med båda våra veterinärer (Tove & Axel) ringde jag ut distriktsveterinären nu ikväll, de tror alla att det är Ehrlichia han fått. men samtidigt är han egentligen sämre än han borde.
Jag var ute på en mysig tur ute i naturen när han på hemvägen började stå emot väldigt så fort det sluttade nedför på grusvägen. Jag satt av och ledde sista km och han gick väl egentligen lite sämre och sämre ju längre vi gick. Väl hemma sadlade jag av och pappa kom för att kika, skulle leda ut honom och han hade då svårt att ta sig ut benen for kors och tvärs och han var allmänt nedstämd. Lyckades vända precis utanför dörren och få in honom i boxen igen, väl där tempade jag och då visade det över 40 grader (!) Stackars älskade häst.
 
Nu är flera blodprov tagna men de får vi ej svar på fören måndag så han har ändå fått behandling för
det vi tror, så hon ska komma ut imorgon igen för att spruta medicin och ta ytterligare ett blodprov. Tur att han har super-duper veterinär-/medicinvårds försäkring min olycksfågel för det blir inte gratis att få ut "distriktarn" dessutom på jourtid.
När man inte trodde att det kunde bli värre så nog f*n kunde det det.. :/ Måste komma ihåg att be henne skriva intyg imorgon så jag kan skicka till Vänsta där jag skulle tävlat om två veckor.
 
Han gick ju så himla bra hos Mads och igår hade vi programridning där han gick på nästan 68% i MsvB:5 (första gången vi rider igenom det tillsammans) och Kicki tyckte att han var så fin.. Men men nu upptäcktes ju detta fort och förhoppningsvis är han återställd snabbare då. Upptäcks och behandlas det inte i tid leder det ofta till kroniska ledbesvär och eller avlivning. Så kanske tur i oturen, var ju lite osäker på om jag skulle ridit honom idag då klockan rann iväg i sån fart på em.
 
 
Nu blir det återigen en natt på Ekelund.. Fast pappa får ju lite sällskap för mamma är på konferens med Distriktsstyrelsen i Arlanda. Nu ska jag ut och titta till stjärnan och tempa en sista gång innan det blir sovdags.
 
Kram Madde
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0