Kan man förklara "Hästlivet" på annat sätt??  (Filmen är ju visserligen också sjukt bra)

 

Idag har vi haft KM i dressyr på Ekelund, trotts att anmälan och propp kom ut i sista stund fick vi ändå ihop ett hyfsat startfält med 16 ekipage som tävlade i klasserna LC:2 LB:2 och MsvC:1.

Klubbmästare i lektions KM för juniorer skulle utses samt senior och junior på privatsidan.

 

Jag red Rocco i MsvCn, hade ganska snoitt med tid då jag fick hoppa in ochs skriva till de 5 första ryttarna och även flytta ut banan från 40m till 60m. Men hästen var ju ganska ren och knoppar gör jag på några få minuter så han få hyfsat bra tid med framridning ändå. Däremot fick jag problem utanför ridhuset då jag insåg att jag var lite tidig så jag tänkte - bra träning att gå tillbaks till utebanan eftersom han kan bli rätt svår i sådana lägen. Med tanke på förra helgens bottennapp kändes inte heller själva tävlingen speciellt viktig utan JAG ska leda/bestämma över hästen inte tvärtom.

Han stod på bakbenen, slog mot skänkel och spö, ryggade och var allmänt tramsig. Matte har låtit sin stjärna få för stora ramar att röra sig i :/ JAG vann iaf över hästen och vi kom sedan in på banan  kom återigen "avstängds-känslan" tillbaks :/ Jag fick RIDA som f*n och benen krampade när jag väl var klar. Vi tog oss runt programmet med ett par missar, slutorna var allt annat än bra och jag missade ena enkla bytet (det andra fick vi 9 på!)

Domaren var iaf stormförstjust visade det sig då jag pratade med henne efteråt och hon märkte inte alls av att han inte riktigt gick fram och att jag haft mkt problem med honom tidigare. Kul men ändå jobbigt att han ska bli som han blir när vi kommer in på banan för jag kommer verkligen inte åt honom som jag vill.