Idag har det verkligen blåst kallt ute på Ekelund.. Det är så öppet så det blåser nästan för jämnan men idag var det verkligen KALLT!

Fick starta dagen, efter lite snabb mockning, med  att ha hand om "Sofias barn" - de skolbarn som kommer upp 2h varje torsdag ifrån Mareifreds skolan. Då hon var tvungen att åka till Strängnäs för att jobba med bokföring/ekonomin in företaget som hon håller på att ta över helt.
Jättebra och skönt att vi har två duktiga praktikanter annars hade stalljobbet blivit väldigt långdraget idag. Det vanliga när man får praor är ju att de inte kan så mycket och ofta inte verkar ha så mycket intresse av att lära sig heller. Hästjobb kräver ju mycket eget driv och engagemang. Maria G har ridit hos oss sedan hon började rida iprincip och Freja hade sin ponny uppstallad hos oss i flera år innan han såldes i höstas.
Jag vill ändå poängtera att jag inte menar att man inte är välkommen om man inte kan så mycket men det gäller att våga fråga och vara lite framåt, öppen och positiv för att lära sig. Att vara på praktik är då ett jättebra sätt att se hur "häslivet" fungerar och man kan då känna efter om det verkligen är något man är beredd att sattsa på - för det tar ALL tid :D

Ridskoleponnyn Ronjah tillsammans med Elin

Rangun fick sig ett dressyrpass efter lunch, samtidigt red Maria Uranos, Freja "Barris" och mamma Jolita. Sedan var det dags för programridning igen och jag skulle rida Mille - vilket gick ganska ok fram till galoppen då det tog tvärstopp :S Känner att detta börjar tära lite på mig och jag har verkligen lagt såå mycket tid och jobb på honom och så hittar han då på något nytt.. Jättetrist att det är så svårt att få tag i Pether för träning för detta skulle verkligen behövas.

Pappa började med Ranguns hovar strax innan ja skulle åka :) Min duktiga häst - visst ser han avslappnad och lugn ut??
Fina!
Ni som hängt med från Ranguns start hos oss vet att han inte var sk. lättskodd till en början. Pappa fick droga honom både en och två gånger för att kunna sko alla hovar. Han var hysteriskt rädd och värst var det när sömen skulle slås i :S men pappa har verkligen gjort ett enormt jobb med honom och nu är han (nästan) som vilken häst som helst att sko. Med nästan menar jag att hon är väl i det närmaste okoplicerad i själva skoningsmomentet men kräver självklart fortfarande en säker han för skulle något hända så skulle man troligtvis får börja om från början igen - så känslig är han.. 
Han fick ju en luva för ett par år sedan också men isydda gummiöron som gör att han hör iprincip ingenting den hjälpte också en del men som ni ser så kan han stå utan hjälpmedel nu :D
Tur vi har världens bästa hovslagare - vi får alltid väldigt fin och bra kritik om hästarnas hovar av bland annat veterinärer.

Nu ska jag se om jag kan baka ihop nån god efterätt sedan blir det lite jobb med hemsidan igen :)
ekelunds-stuteri.se eller ekelunds-ridskola.se

Kram Madde