Usch vilken jobbig dag denna tisdag blev.. Sov på Ekelund och gick upp strax efter sex för att börja dagen i stallet, börjar dock med frukost. Min Frukost består alltid, med undantag för ibland på helgen om jag och Anders äter frukost ihop, av film och musli. Hittade imorse en livs levande larv som byggt bo i muslin :/ Hmm bra start..

En sådan här.. Bild från Google.

Jag och Fia red ut "Runt sjön" på Elton och Navange, vet inte om Elton var trött eller om det berodde på att hans bästa vän var med men han var väldigt lugn och försökte inte med ett endaste bocksprång :P

Stallfix som nu bara blri mer och mer då fler och fler hästar tas in ifrån bete på natten.. Vi behöver verkligen få några hästar sålda nu, speciellt så vi kan få ordentligt med tid till 2-åringarna som senare i höst ska börja jobbas med :)

Sedan skulle mamma hjälpa mig med Rocco, gick inte alls bra igår och som ni säkert många känner igen er i så börjar det gå motigt fortsätter det lätt neråt i samma dystra spiral. Mamma red först och han såg jättefin ut, sedan satt jag upp och jag kände redan innan att det skulle gå dåligt vilket självklart är helt fel "tänk" - det gick också sämre och sämre ju längre jag red :/ Mamma satt upp igen medans jag nedslaget satte mig på pallen i hörnet av manegen med tårarna brännande i ögonen..
San Rocco
Jag har ju verkligen så stora förhoppningar på denna häst och då känns det självklart extra motigt när det går emot. Samtidigt måste det ibland vara motigt och svårt - nästintill "omöjligt" för att man såsmåningom ska ta sig ur det och komma vidare. Troligtvis bra mycket starkare än innan.
Jag är ju extremt lyckligt lottad som har en så fantastiskt duktig och skicklig mor som kan hjälpa mig i dessa stunder. Det är bara att kämpa vidare, det finns trotts allt inga genvägar till att bli en bättre ryttare.

Man får skaffa sig en bild att tänka på då det är tufft - kan också vara smart att ha den sitta i tex ridhus eller sadelkammare så man påminner sig själv varje dag.
Min bild - MITT MÅL - ett mycket långsiktigt mål men det finns ändå där.. Anky & Salinero

Efter lunch en korttur på Rangun och Poseidon med Fia innan ett dressyrpass på Lady och sedan intag av hästar innan Erikhoppning på Demeter. Även här fick sig mitt självförtroende och ridkänsla en regäl törn. Hon var superhet då vi värmde upp och jag kände juu egentligen redan här hur spänd och ofukuserad jag var ( tänkte ju redan för flera dagar sedan på dessa "höga" hinder jag skulle bli "tvungen att hoppa inför lördagens tävling. 90cm - är ju bara små skithinder egentligen. Vi fick flera stopp vilket helt och hållet berodde på mig - osäkerhet och jag blev helt stum i kroppen och jag då inte hästen rätt förutsättningar för att ta sig fram till och över hindret. Demeter som när jag hoppar vanligtvis aldrig stannar, på sin höjd smiter förbi någon gång men då handlar det om att styrningen inte fungerar helt som den ska.
Vill inte alls tävla på lördag och kände redan efter de första sprången idag att en start på lördag var låångt låångt bort, ändå finns ett litet sug där nånstanns - för egentligen så kan jag ju och när jag verkligen red så blev det jättefina språng och jag vet att hinderna kommer se puttefnutt små ut då jag går banan. Erik peppade mig även och såg fram emot ett sms med hur det gått :/ Usch vad kluven jag känner mig.


Kram Madde